Landstingsmannen
Carl Perssons förmåga har givetvis också tagits i anspråk inom vårt län. 1885 valdes han första gången till landstingsman. Valkretsen var då Dimbo tingslag, som hade att utse 3 ledamöter. Valet företogs av elektorer inför häradsrätten på sommartinget i Dimbo. Elektorerna hade förut valts på de olika kommunalstämmorna inom häradet och försiggick där i regel i mars månad. - Korsberga kommun hade att utse 2 elektorer - 1876, då Carl Persson första gången valdes till nämndeman, var också debutåret för hans val till elektor vid landstingsmannaval. De därpå följande åren tills han valdes som landstingsman är han ömsom elektor eller suppleant för denne. - Till landstinget omvaldes han gång på gång ända till 1893, då han på grund av förut angiven process icke var valbar. Högsta domstolens utslag kom ju icke förrän i augusti 1893 och landstingsvalet hade då redan skett på sommartinget. Han återkommer inte till Landstinget förrän genom valet 1896, ,men sedan är han oavbrutet medlem tills han frivilligt avgick vid landstingsperiodens slut 1922. Trots på tryckningar ställde han inte upp för omval. Han åberopade som skäl förutom sin ålder, 78 år, också sin nedsatta hörsel. - Liksom i riksdagen åtnjöt Carl Persson i landstinget stort förtroende och -genom sin stora förtrogenhet med allt det nya på lagstiftningens område, var han givetvis en stor tillgång. I sin "Skaraborgs läns landsting - En krönika till 100-årsjubiléet" skriver Robert Eldh följande: "... torde väl få anses lämpligt frammana den bild, som kammarherre Erland von Hofsten (Carl Perssons efterträdare som landstingsordförande) tecknat av denne märklige man. Carl Persson, som inträdde i Landstinget år 1885 och bevistade 34 landsting, skulle - säger van Hofsten - med sitt klara förstånd, sin stora erfarenhet och sin arbetsamhet gjort sig bemärkt inom vilket verksamhetsområde som helst i livet, och det blev därför rätt naturligt, att han fick en dominerande ställning i Landstinget. Hans inlägg i debatten röjde alltid den kunnige mannen, och det var därför sällsynt, att landstingets beslut icke fattades i enlighet med hans yrkande. När han kom till ett landstingssammanträde, hade han alltid mycket noggrant läst sig in uti de frågor, som skulle bliva föremål för behandling. Ofta hade han genomgått de riksdagsbeslut och författningen, som kunde hava inflytande på dessa frågor. Hans minne var fenomenalt. Då han var närvarande, kunde man med säkerhet lita på, att man ej företog sig något, som stod i strid med gällande lagar och författningen. Vid 1902 års landsting blev Carl Persson vice ordförande i Landstinget och efter Ivar Wijks bortgång år 1911 ordförande t.o.m. år 1918. Han avgick på grund av försvagad hörsel men kvarstod dock i Landstinget t.o.m. år 1922 och var under dessa år ingalunda arbetslös utan skötte ordförandeskapet i undervisningsutskottet och lär därvid själv ha skrivit alla utskottsutlåtandena. Carl Perssons insats i vårt landstings arbete har varit av utomordentlig betydelse för vårt län och hans namn skall sent glömmas i våra bygder".