Kommunalmannen

Trots sin stora arbetsbörda i riksdag och landsting hann Carl Persson med att göra sin hemsocken stora tjänster som kommunal förtroendeman på olika, poster. I föregående artiklar har detta berörts och därför upptas här bara en kort sammanfattning av viktigare uppdrag, som han haft. Hemsocknens angelägenheter låg honom alltid varmt om hjärtat och han gjorde socknen känd inte bara genom sin person utan också genom de ofta citerade orden från hans riksdagsarbete: "Jag undrar hur det kommer att verka i Korsberga".

Carl Perssons kommunala gärning rönte stor uppskattning under hans levnad men hans minne är inte glömt. I Hjo Tidning 9.12. 1938 finns en artikel av redaktör Brage Engedahl, där han bl.a. skriver:

"Den gamla sanningen att ingen är profet i sin fädernestad håller inte streck i Korsberga. Carl Persson i Stallerhult är alltjämt, långt efter hans bortgång, en stor man i sin hemsocken och den aktar och vördar hans minne i varje fall får jag ett starkt intryck av det, när jag sitter och talar med hans efterträdare på kommulstämmoordförandeposten i Korsberga, lantbrukaren Arthur Lindgren i Sänneryd. - Det är "Stallerhults" förtjänst, att vi fortfarande i dag som är har det skapligt ställt med skatter och omkostnader i den här socknen, - han planerade och skötte allt så förtänksamt och omsorgsfullt, att vi ännu i dag skörda frukterna av det, säger han med verklig värme i rösten. Han var väldigt mån om att vi skulle vara med vår tid här hemma i Korsberga, och när han kom tillbaka från riksdagarna drev han igenom det ena och det andra, som var beslutat där uppe i Stockholm och som han menade, att vi kunde göra lika gärna först. som sist, för vi skulle i alla fall inte slippa ifrån det. Och det var bättre att ta det i god tid och successivt än att sedan få det på en gång. På det sättet blev vi faktiskt föregångsman inom den tidens folkskoleväsende och våra skolor från då ha vi nytta av nu. Och så han, skötte fattigvårdsfrågorna se´n - allra processer tog han på sin lott och som han fullföljde dem se´n."

Carl Perssons offentliga gärning har i denna artikel blivit föremål för en beskrivning, som ingalunda gör något anspråk på fullständighet. Därtill är det använda materialet alltför stort.

Givetvis kommer i artikeln fram en hel del om Carl Persson som människa men tyvärr finns icke utrymme för en mera utförlig skildring, ehuru det skulle varit intressant. - Så t.ex. finns mycket att hämta ur hans dagböcker (en form av kassaböcker med utförliga anteckningar om utgifter under: riksdagstiden och hans inkomster som riksdagsman och från olika kommittéer och sakkunnig uppdrag). De visar att det inte var så "fett" de första årtiondena som riksdagsman, och att han då var tvungen till den största sparsamhet för att kunna inte bara få det att gå ihop utan också få över för sin familj där hemma och bidraga till gårdens ekonomi. Först från de första åren efter sekelskiftet blir hans inkomster större genom de många kommittéuppdragen och vid sin död var han en förmögen man. - Även de många historier och anekdoter, om honom, som cirkulerade i pressen och bland riksdagskamraterna, skulle förtjänat sitt eget kapitel.