Urmakare Gustaf Möller i Löpareskogen

Möller, Johan G u s t a f Johansson, f. 1/7 1826 i Myråsen i Velinga, son till Johan-
nes Johansson o. h. h. Anna Britta Pettersdotter, båda födda i Velinga. Han gifte sig 1865 m. Anna Sofia Hernlund, hemmadotter i Storegården i Sumak, och de bodde först i denna gård, där svärfadern Lars Hernlund hade dött 1863. De flesta av hans klockor gjordes under hans tid i Suntak. Åren 1873-1876 bodde de i Tidaholm ochdärefter i Löpareskogen i Korsberga, där Möller dog 15/1 1907. Han skall i sin ungdom ha arbetat någon tid vid gevärsfaktoriet i Huskvarna och antog då namnet Möller. I Velinga hfl 1848-1855 står för honom under Myråsen: "smedlärling, kallar sig Möller". Urmakeri skulle han ha lärt sig i Jönköping. - En av Gustaf Möllers söner var den frastående folkminnesupptecknarenJohan Möller i Löpareskogen (se Joh. Götlind i Falbygden III). Trots att Joh. Möller skildrat så gott som allt i allmogens liv, finns där inte en rad om det gamla allmogeurmakeriet. Enligt L O. Fridell i Skövde
skulle även Johan Möller ha varit urmakare, men så var ej fallet. Men han hjälpte fadern med att rengöra gamla klockor. Kända arbeten: Golvur i rakt säreget fodral av betsad ek med en mångkantig fot, ej signerat, finns hos sonsonen Holger Möller i Löpareskogen och ett likadant hos sonen f. d. skogvaktaren Karl Möller i Töreboda. - En dotter fick hans proberur och dels ett stort väggur med 4 visare, som således även visade vecko- och månadsdag. - Två döttrar i Chicago fick var sin pendyl. - Klockan i Korsberga kyrkas altartavla, som var gjord av Lars Månsson på Ekåsen i Korsberga, hade ej gått på många år, då den vid sekelskiftet 1900 ställdes i ordning av Gustaf Möller, så att den kunde slå det nya århundradets ingång.

Johan Gustaf Möller Föddes i Myråsen Welinga 1826-07-01 Dog I Löpareskogen Korsberga 1907 01 17.
Lärde i Huskvarna till faktorismed som 17 - 18 åring (1843) därefter i urmakerilära hos Vesterman Jönköping lärde sig gelbgjutning i Huskvarna samtidigt med faktorilärotiden. Arbetade med klocktillverkning i hemmet ? (Myråsen) samt från 1864 till 1870 i Suntak Storegården med urmakeri och mekaniska arbeten och sedan i Tidaholm till 1875 då han köpte Löpareskogen där han lagade klockor åt ortsbefolkningen samt göt lager till tröskverk och andra maskiner.

I snickarboden i Löpareskogen fanns samma utrustning som på denna bild det var här Gustaf Möller hade sin Klockverkstad. Efter hans död gjordes det aktion ett aktionsprotokollet  fins bevarat. (Arne Möller) före 1950 lekte jag med dessa spännande saker själva svarven var väldigt maskäten och skör viket tyder på att den var mycket gammal troligen har Gustaf Möller kommit över den begagnad i sina hemtrakter i Velinga?  Det fans också ett filebord med skruvstycke och ett mindre säd. I ett skåp fanns kugghjul och obearbetade mässing skivor i olika storlekar som han bearbetade med denna kuggskärningsmaskin ni ser på mitten av bilden med den filade han fram kuggarna på klockhjulen (fins bevarad i dåligt skick i smedjan hembygdsgården i Fridene) det fanns deglar av blyerts som användes när han smälte koppar och ten till mässing själva gjutningen gjorde han i en speciell sandlåda i gjutsanden formades med olika mallar av trä gjutformarna.

  Klickbilder.

Gustaf Möller i Löpareskogen var nog mest känd för att han drog ut tänder på folk. Han hade alltid men "tantua" i fickan när han gick till Hjo och det lär varit på Kilbergsgården han drog ut tänder på folk för 0,75 - 1 kr, Dessutom kom folk till tanddoktorn i Löpareskogen. Efter hans död 1907 övertog sonen Johan verktygen och det finns fortfarande folk som mins att de som barn( 1930 talet) var med föräldrarna hos Möller i Löpareskogen och fått någon tand utdragen.

Tandutdragningen gick till så här:  Nolinska på Monkebo hade fått förskräcklig tandvärk så di sa tena ho sulle söka upp Möller i Löpareskogen. Han sto på döngestan å så  nôr ho kom upp för lia å sum vanligt lå varktua tress i råckaflika. Dä va härrgårdskäringas axlatan i överkäken   sum erakat-säk-te. Gubben han sa tena att ho feck lägga säk på backen så sulle han tana. Först sputta han ut snuset å sena spotta han på brynet så bruna han te tandkniven lite. När dä va klart gränsla han henne å ho feck gapa stort så han kunde se bra. Sena så skar han lôss tanköttet mä kniven å sen to-n tannökel å fäst kloa i tanrrota  å när han kände att han hade taget  vre han te i handtaget så tanna följde mä å dä geck kveckt sägs dä, um han behövde snögga tet äterôt så använda han tånga som ni ser här på bilden.

Troligen har Gustav Möller själv tillverkat sådana här  verktyg åt sig själv och jag misstänker att även kunde göra åt andra? Jag vet att även sonen Karl Möller hade en tandnyckel efter sin far som är bevarad.

Dessa underliga verktyg har också tillhört Gustaf Möller och troligen tillverkade av honom. Med dessa åderjärn slog man åder på djur och människor. Den större är för djur den lilla förr människor.

Här kan du läsa om åderlåtning Johan Möllers svar på Dialekt och folkminnesarkivets frågelista M101